Brevet som aldrig kom fram

Det här blir det sista jag någonsin skriver och jag kommer göra det väldigt enkelt för mig och skriva om ett mail/inlägg som jag redan skrivit. Men låt mig klargöra en sak väldigt tydligt först, Jag har aldrig skrivit för dig, utan för min egen skull. För att jag har haft ett behov av att göra det.

 

Men det hjälper inte, har haft en heldag på psykakuten med resultat att jag fått Oxascand, Enatact och Zopiklon utskrivet…
Det får vara slut på det här nu, orkar inte mer, jag har bestämt mig.

 

Du kom in i mitt liv i precis rätt tillfälle.
I det skeendet hade jag börjat tvivla på att hitta någon ny. Börjat förbereda mig mentalt för att leva ett liv som ensamstående.
Men rusandes som en frisk fläkt tillsammans med aprilsolen kom du och virvlade runt mitt stillastående liv totalt. För att förklara när jag föll för dig är det väl enklast att använda det engelskt uttryck, "You had me at hello!" Men jag trodde ärligt talat aldrig att du skulle finna något intresse av mig.  Du deklarerade nämligen snabbt att du var ett positivt yrväder som gillar att ha lite spänning i livet. Som tar dagen som den kommer och gör det bästa utav den. Men framförallt så deklarerade du att det viktigaste av allt var familjen!
Att du sedan hade ett konstant leende, alltid var glad, lyster i ögonen, humor, oroligt charmig, och mest av allt, en utstrålning som troligtvis skulle kunna få en hel glaciär att smälta! Ja, då trodde jag att du troligtvis var för bra för att vara sann…

Men jag hade fel och det var verkligen precis så du var. Och du fann intresse för lilla mig!
Du välkomnade mina barn precis som om dom vore dina egna och vi sveptes in i en underbar värld, i en underbar familj som alla välkomnade oss med öppna armar. Jag blev förundrar och förstummad för där fanns det jag alltid drömt om. Det jag trodde var en utopi!
Du fegade inte ur på något, oavsett om det rörde sig om pulkarace, snöbollskrig eller vattenkrig! Du var så glad, så spontan, såg lösningar på allt. När jag var tvungen att jobba på semestern såg du inte några bekymmer i att ta med dig barnen och ge er ut på egna äventyr.
Att försöka beskriva dig med ord är egentligen helt meningslöst, ord kommer aldrig att kunna göra dig rättvisa. Ord kan aldrig beskriva hur otroligt varmhjärtat och kärleksfull du är som person.
Som t ex ditt tal du höll till din mamma på hennes födelsedag. Jag har aldrig tidigare hört någon hålla ett så fint tal och det fanns inte en enda person på festen som inte hade tårar i ögonen! Eller som den där dagen i augusti förra året när jag kom hem från en alldeles hysterisk dag på jobbet. På golvet innanför dörren låg 13st A4 blad med en bokstav på varje papper; J A G Ä L S K A R D I G stod det skrivet med stora bokstäver! Och så en PUSS på ett bonusblad. Det hade du tagit dig tid att göra innan du åkt iväg. En sådan sak förklarar lite om hur du är som person och jag skulle kunna fortsätta att rada upp exempel efter exempel men det är fortfarande bara ord. Du måste upplevas, så enkelt är det!

Jag tror på ödet, att ödet för oss i en viss riktning men att det sen är upp till oss själva att välja vad vi gör av det. Jag är helt övertygad om att ödet ville att det skulle vara du och jag, att det var menat att det skulle vara du och jag.
För vi är så lika i mångt och mycket, vi har samma musiksmak, samma film smak, samma matsmak mm mm, var likadana till sättet. Vi kompletterade varandra så otroligt bra. Det du inte visste, det visste jag. Det jag inte visste, det visste du. När du var låg och tvivlade på dig själv stöttade jag dig, och det fick mig att känna mig behövd. När jag var låg så stöttade du mig och det fick mig att känna mig älskad. Du hade en förmåga att få mig att känna mig speciell, en förmåga att få mig att känna mig älskad för den jag är. Med dig kände jag mig inte längre vilsen.
Och jag vet att jag fick dig att känna likadant, att jag fick dig att känna dig speciell.

Att beskriva mina känslor för dig är väl snudd på lika omöjligt som att beskriva dig som person.
Jag trodde att jag visste hur det var att vara kär, hur det kändes att älska någon. Men när du kom in i mitt liv insåg jag att jag inte vetat ett skit om kärlek innan! Begreppet "Att älska någon" fick en helt ny innebörd. Den kärlek som man aldrig kommer att komma över, den kärlek som man verkligen är beredd att göra vad som helst för. Den kärlek som man kommer att tänka på varje dag för resten av ens liv. För mig är du den kärleken, för mig är du mitt livs största kärlek!

Men jag styrde ödet åt helt fel håll, styrde oss mot slutet. Du vet vad jag gjorde och du vet varför. Du vet att det inte beror på att jag inte litade på dig utan att det berodde på rädsla av att förlora dig. Jag gjorde fel och jag är fullständigt medveten om det. Det jag gjorde mot dig är oförlåtligt och det finns INGET i hela världen som jag inte skulle göra för att få det ogjort! Det enda jag kan göra är att säga förlåt, att be om ursäkt, och det har jag gjort.

Du har hittat en ny och så småningom kommer ni leva och uppleva dom drömmar och dom planerna vi hade.
Den vetskapen gör ont i mig. Men samtidigt så är jag glad för din skull. För du förtjänar att vara lycklig, du förtjänar att vara glad. Jag önskar dig allt det goda i livet, att alla dina drömmar slår in. Och jag är fullständigt övertygad om att du kommer att lyckas med vad du än tar dig för.

Jag hoppas att du kan komma ihåg mig för den jag var, inte för det jag gjorde! Jag är så otroligt ledsen över den smärta jag åsamkade dig.
Jag fick ett och ett halvt år tillsammans med dig. Det är utan tvekan den absolut bästa tiden i mitt liv!
Det var en underbar resa och jag är så otroligt glad och stolt att jag fått vara en del av ditt liv. Att jag har fick förmånen att få lära känna en så fantastisk människa som du. Du är unik, du är speciell. Som jag så många gånger skrev till dig i både sms och mail, det finns inget annat ord som beskriver dig bättre än underbar!

Jag lämnar dig här nu, jag går vidare, brevet är färdigskrivet.

Du kommer alltid att finnas i mina drömmar, jag kommer alltid att drömma "tänk om..."
Mitt hjärta kommer att för alltid tillhöra dig.
Ta hand om dig! ♥

Anytime, anyplace...

If you’re lost you can look
and you will find me
time after time
If you fall I will catch you
I’ll be waiting
time after time...

 

Åkte hem från Stockholm igår när jag vaknat. Konserten med Robyn var helt suverän.
Har varit en väldigt konstig känsla att bo så nära dig. Utan att ens få säga hej eller få se dig, med vetskapen om att jag i dina ögon är mindre värd än spetälska…
Men jag gör det här för min egen skull. Och att du råkar bo där kommer inte stoppa mig. Det är ditt bekymmer om du inte kan hantera det. Och det är lika bra du vänjer dig vid tanken för jag kommer att bo där uppe varannan vecka och med största sannolikhet även flytta dit så småningom. Det har med det jag gör nu att göra och det är min väg bort från min nuvarande anställning. Det är min start på nytt, från noll!
Tror jag såg din mamma när jag handlade på Coop häromdagen, hon såg inte mig – eller så kanske hon inte ville se mig :D

 

Har funderat en del på om jag ska skriva det jag tänker göra nu eller inte. Men jag tänker göra det, så du får mår bra. Så du får gotta dig riktigt ordentligt.

 

Det gör ont. Riktigt jävla ont. Vetskapen om att du har träffat en ny, att du är med någon annan…
Jag trodde jag mådde bra, men kom till en punkt för ett par veckor sedan då jag egentligen hade något att fira. Något att vara riktigt glad över. Men insåg helt plötsligt att jag stod där alldeles själv utan några vänner att fira med, jag fick panik. Sen kom ditt mail om att du träffat en ny – då rasade världen samman totalt… Jag kämpar – vill inte må såhär. Men har ingen som helst livslust kvar.
Du som tror på karma, jag fick vad jag förtjänar – jag vet att du tycker så, för du skulle ju aldrig förlåta...
Så nu kan du le och skratta gott för det vet jag att du gör. Men det bjuder jag på!

 

Men oavsett vad så finns det en sak, förutom mina känslor, du aldrig kan ta ifrån mig, en sak som jag kommer bära med mig när jag väl har rest mig igen.

 

Jag kan gå med huvudet högt, jag kan gå med ryggen rak.
För det var jag som kämpade, det var jag som försökte!
Ja, det är mitt fel att vi kom hit för det var jag om bad dig gå. Men det var även jag som kämpade…
Kommer du ihåg dom sista orden jag sa till dig när du gick härifrån, när du frågade om jag var säker på det här. ”Näe det är jag inte, det enda jag vet med säkerhet är att jag älskar dig av hela mitt hjärta” svarade jag.
Du gick…
Jag var sjuk, om nu kan kalla en depression för sjukdom! Men du gick…
Utan att kämpa, utan att försöka prata, utan att försöka hjälpa mig…
Någon skrev en kommentar till mig för ett tag sedan om att hennes pappa blivit totalförändrad av en hjärnntumör. Om det hade hänt mig – hade du gått då också??

Hur många gånger har du inte legat gråtandes här och mått dåligt. jag fanns där för dig varenda eviga gång, stöttandes. Varje gång du var på väg att ge upp skolan och flytta hem, jag fanns där. För det är vad man gör i ett förhållande, det är det man gör för sin älskade. Inte för att man måste utan för att man vill. Man finns där för sin älskade!
Du har betalt för att hjälpa människor som mår dåligt och är sjuka, det är ditt drömjobb. Men den du kallade för ditt livs kärlek kunde du uppenbarligen inte hjälpa. Honom kunde du uppenbarligen inte finnas där för. Honom kan du inte ens prata med!!
Vad hände med alla fina ord om att vi kunde prata med varandra som inga andra, om att vi alltid skulle finnas för varandra och hjälpa varandra? Om hur man ska vara mot andra!?
Alla flashiga råd och tips du ger och gett till mig och dina vänner?
Dom gäller uppenbarligen bara för dig- inte om dig!
Var ju samma sak med din vän E som flyttade till Göteborg…
Istället för att prata om problemet så stoppar man huvudet i sanden. Det som inte syns finns inte…
Du fyller snart 30 år, kanske dags att börja leva som du lär snart och lära dig att kommunicera även vid "svåra" tillfällen...

 

Det var ju vi som skulle gifta oss.
Det var ju vi som skulle få små mini kesosar.
Det var ju vi!!

 

Varför dög inte jag att kämpa för?
Varför dög inte min kärlek till dig för?
Är jag så illa?
Är jag så hemsk?
Så att du nu inte ens kan prata med mig?

 

Some kind of monster – det är så jag känner mig.

 

Jag gjorde fel – men jag kämpade, jag försökte rätta till det fel jag gjorde. Det har jag aldrig gjort tidigare i hela mitt liv. Det och mycket annat har jag dig att tacka för. Du var långt ifrån felfri mitt älskade keso men för mig var du perfekt!

 

Önskar att jag kunde kunde vara arg på dig, önskar jag att jag kunde hata dig.
Men det kan jag inte…

 

Du kommer alltid finnas i mitt hjärta, jag kommer alltid att älska dig, det kommer alltid vara Du! ♥

 

//Din "Tolle"

 

---

 

Till er andra som läser detta så lär er kontentan av det hela;
Om någon talar om för er att riskera mer än andra tror är bra, älska mer än andra tror är klokt, förvänta dig mer än andra tror är möjligt och dröm mer än andra tror är realistiskt.
Tala om för dom att dom har fel!! Tro mig jag har testat allt – och det funkar inte, det är bara ett dumt ordspråk!

 

 

Morgonpromenaden är avklarad och barnen är skickade till skolan, snart ska jag sätta mig i bilen och åka upp till huvudstaden för en ny vecka där. Denna vecka kommer det inte bli så mycket jobb utan enbart en del möten som är inbokade. Inte mig emot för då får jag mer tid till träning och annat smått och gott!
På onsdag ska jag dessutom kolla på Robyn på Circus, något som jag ser fram emot väldigt mycket.

 

Virus var helnöjd en dag i veckan, ”Pappa idag har det varit två tjejer från en högskola och pratat om internetsäkerhet för vår klass. Alla tyckte det var jätteroligt för dom pratade om mig hela tiden och att jag tycker om kakor!” :D

 

Jag förlorade som sagt ett vad på gymmet i början av januari. Det innebär att jag måste gå med på grabbarnas deff fram tills deras tävling är. Fixar jag inte målet så måste jag lägga ut ett sånt där kort på mig själv som jag hatar på facebook. Ett sånt där ”kolla-här-på-mig-jag-står-och-spänner-mig-utan-tröja-kort”. Du vet ju precis vad jag tycker om sånna kort så gissa om jag kämpar!!
Jag vägde in på 102,7kg den 10 januari. Målet är 87,5 och nu är jag nere på 94,4. Först var jag ganska så förbannad på mig själv att jag över huvud taget gick in i det där vadet men nu har jag fått blodad tand och själv skruvat upp målet till 85kg!

 

Nej nu ska jag slänga in väskorna i bilen, ladda stereon med Black eyed peas och Robyn sen är det dags. Denna vecka blir det nära dig så ser du en kille utan hår som du tycker dig känna igen så ducka!! :P

 

Ha det bäst!

 

♥

 

Fick en underbar start på dagen och totalexploderade på jobbet! Var riktigt skönt att få skrika av sig och bli av med lite aggressioner. Hur jag mår för övrigt tänker jag behålla för mig själv, den möjligheten till glädje tänker jag inte ge dig.

Vet inte riktigt vad som hänt med Lillprinsbus. I måndags när han kom var han kortklippt och fin i håret. Direkt efter att han sagt hej så säger han: ”pappa vi måste köpa parfym åt mig, och så undrar jag om det är ok att jag använder ditt vax?”
Så varje morgon är det nu deo som gäller sen står han framför spegeln och fixar till sin frisyr! =)

Virus har bestämt sig för att börja läsa tyska som andraspråk. Själv hade jag väl hellre velat att hon läst spanska eller franska men det är hennes val och jag tänker inte påverka henne.
Hon har även varit med mig på gymmet och tränat hela veckan. Kul för hon tycker verkligen det är riktigt roligt och hon börjar nu ta för sig mer och mer.
Hon fyller ju även snart år och jag har börjat snegla lite smått på att köpa en dator åt henne i present.

Nu har vi ätit våfflor, är ju den dagen idag.

Hoppas du får en fin helg!

---

Ironi på hög nivå: Som jag skrivit om tidigare så tillägnade ju jag en fb sida till dig, när den lades ner hade den över 10,000 medlemar. Lite senare startade jag upp en ny liknande sida. En sida som har stått helt still i medlemsantal i ett antal månader. Men vips så rusade det in massor med nya medlemmar. I söndags...
Slump? Livet som hånar mig?

---

P.S The way to happiness wasen´t so long after all...

 

Lustigt hur kroppen och sinnet kan bete sig, och hur livet kan bli!
Har gråtit stora delar av dagen av lycka(!?) för din skull samtidigt som jag har en klump i magen som gör ont.
För nu har du gjort det officiellt att du har en ny…
Men det är ju en märklig känsla jag har att jag är glad. För egentligen borde jag väl vara bitter, arg, ledsen, förbannad och förtvivlad! Men jag kan inte vara det.
För jag är verkligen glad för din skull. För det finns få människor på denna jord som jag önskar lycka och framgång så mycket som jag önskar dig det! Det finns få människor som är värda det så mycket som du är.
Det är du och fröken C, hon är redan där, hon har sitt hem, sin familj, sin lycka! Och nu även du.
Och det gör mig glad, även att jag inte på något sätt får vara en del av ditt liv. Men nu vet jag att du har det bra.

 

Sista veckan har jag verkligen funderat på hur livet kan bli, om allt redan är förutbestämt?
Det där med att: Den enes bröd, den andres död? För det finns ju verkligen två sidor av detta.

 

Min sida
För jag förlorade verkligen allt, mina vänner, min ekonomi, och mitt livs kärlek! Allt försvann i ett svep av en dum "sjukdom" som kallas för depression. Allt och alla(utom C) som betydde något för mig försvann. Jag trodde verkligen jag valt mina vänner med omsorg.
Jag trodde fel.

 

Din sida
I slutändan vann du allt på det här. Du fick ditt drömjobb, god ekonomi, slapp att flytta hit, ha dina vänner kvar, och fann kärleken…
Ursäkta min ironi nu men lite komiskt är det allt att ditt drömjobb och det du får betalt för att göra faktiskt är att hjälpa människor som är sjuka och behöver hjälp…

 

Tro inte att jag tycker synd om mig själv men jag är arg på livet. Det är jobbigt att veta att när man är 35 år gammal så måste man börja om på 0. Med allt.
Men jag är på god väg och har så varit ett tag, veckan i Stockholm har varit väldigt givande ur jobb synpunkt och min ekonomi är helt ok. Visst jag har en del skulder kvar fortfarande men jag betalar av varje månad och jag har pengar kvar när månaden är slut.
Jag inser att jag måste skaffa nya vänner, och det kommer jag att göra. Men det ironiska i detta är att jag fallit tillbaka i att bli tyst igen. Jag kommer inte kunna lita på någon igen, jag kommer inte öppna mig för någon igen så som jag gjorde för dig. Inte ens så som jag gjorde för H eller K eller någon annan. Jag kommer aldrig att ställa upp och finnas för någon när dom behöver mig. Det finns det ingen mening med. Man kan väl säga att jag lärde mig att prata när det var försent enbart för att upptäcka att man inte får något för det.

 

Bröt mitt löfte till dig idag, kände att det ändå inte spelade någon roll längre, och jag ville så gärna säga grattis till dig så därför fick du ett sms!

 

Nu blir det en vecka med full fart ”hemma” igen med barnen innan det blir Stockholm igen.
Längtar efter guliganerna!

 

Kom ihåg att du alltid har en vän i mig när helst du än vill.

 

Hoppas du haft en fin dag.

♥

 

Ligger i sängen på mitt hotellrum här på söder. Har duschat efter träningen. Hittat ett gym som jag aktiverar mig på.
Känns lustigt att det redan är fredag imorgon, veckan har gått hur fort som helst.
Och jag har haft det riktigt bra, om vi bortser från i måndagskväll. Tänkte jag skulle gå ut och gå 30-40 minuter. Gick ganska så vilse, var på gränsen att stoppa en taxi men tjurade vidare och efter ca 2 timmar har jag tillbaka! Var även och kollade på hockey när AIK slog ut HV71 ur slutspelet. Inte för att jag gillar något av lagen men vilken stämning det var på läktaren!

 

Kommer troligtvis att vara kvar här uppe över helgen. Dom vill tydligen att vi ska gå ut och äta på lördag och det kanske inte är så dumt.

 

Ha det bäst! ♥

 

 

 

Jaha, då lider denna vecka mot sitt slut. En vecka som har gått i 100 från dag 1. Virus har varit precis så där underbar hela veckan lång som bara hon kan vara. Så där som hon är när hon är på sitt allra härligaste humör! Och självklart åt vi pannkakor i veckan på internationella pannkaksdagen =)

Idag har det varit stor hockeycup här. Gå upp klockan 06 en ledig söndag känns ju så där underbart härligt!
Jag och Virus har suttit i sekretariatet hela dagen, slutade inte förens halv nio på kvällen. Gick jättebra för Lillprinsbus även att dom inte tog sig hela vägen till final. Men en fin liten medalj fick han med sig hem iaf =)

 

Veckan som kommer blir det som sagt jobb, och privata ärenden, i din stad. Ska bli riktigt skönt att få komma iväg härifrån men ändå vara kvar i Sverige. Jag behöver nya saker att tänka på.

 

Förlorade för övrigt ett dumt vad på gymmet i början av januari. Vad det innebär och fick för konsekvenser(och kan få) skriver jag om en annan gång för nu måste jag sova.

 

Hoppas allt är bra med dig och resten av de dina. Ta hand om dig ♥

 

P.S Doris på kundtjänst hälsar!

 

 

Barnen har varit sjuka, Virus har ont i halsen och Lillprinsbus har varit dålig i magen. Själv har jag väl mått bättre om jag uttrycker mig så. Det som känns så tråkigt är att vi aldrig ens fick något ordentligt avslut, och att vi inte ens kan prata med varandra… Är jag verkligen så hemsk?
Men jag ska bespara dig alla tankarna och skriverier om hur jag mår, tycker och tänker. Jag är glad över det du skänkte mig, det du lärde mig, allt du gav mig som person. Att jag fick leva mina drömmars liv ett litet tag helt enkelt.

 

Imorgon kanske jag ger mig ut på en liten resa igen. Kanske inte det smartaste valet just nu men jag måste bort och det är dessutom bara över veckan. En sista resa… igen!

 

Sen är det ju en av de där sakerna som jag skulle vilja prata med dig om…
Men jag får väl skriva här och hoppas att du läser!
För när jag kommer hem så kommer jag att börja arbeta mycket uppe i din stad på mina barnfria veckor.
Det har varit på gång ett tag men jag har bromsat upp det hela tiden av den anledningen att jag helt enkelt inte vill råka springa på dig. För en hel del av den tiden kommer jag nämligen vara i området vart du bor.
Är inte mitt val utan bara så det är.

Men du behöver inte vara orolig, jag kommer fortsätta hålla mitt löfte!
Och jag lovar att inte hälsa om jag ser dig utan går då en liten omväg och jag förväntar mig absolut inte att du ska hälsa på mig om du skulle råka se mig.
Men jag vill att du ska var medveten om att risken faktiskt finns att du kanske ser mig!
Men då är det bara att blunda! :P

 

Ta hand om dig ♥

 

Så var det barnvecka igen och det känns skönt att få något annat att fokusera på. Tyvärr får jag inte ha båda hos mig den här veckan då Virus åkte ner till farmor och farfar igår.
Trist på ett sätt men kul för henne. Misstänker att hon även kommer umgås en hel del med kusinerna också. Sen så skulle tydligen hennes pyssling(eller vad det nu blir) komma upp och hälsa på och henne ville hon jätte gärna träffa.

 

Det är som sagt sportlov här nere med allt vad det innebär, bland annat öppet hus på brandstationen. Ska kolla om jag ser någon brandbil med rosa rattmuff… :P
Lillprinsbus har fullspäckat schema med hockeyskola hela veckan lång. Imorgon skulle dom visst börja dagen med konståkning… Skulle gärna vilja se honom stå på tå och göra piruetter!!

 

Ett litet tillägg till det jag skrev igår.
Jag har aldrig kontaktat dig, men jag kommer att göra det. När du fyller år kommer du få ett vykort av mig! Kanske i alla fall…

 

Hoppas du haft en fin helg vad du nu än har gjort! Och jag hoppas din mage är bättre!

 

♥

 

 

Så kom då det där meddelandet som jag väntat på.
Du har träffat en ny…

 

Hur mycket jag än visste att det skulle bli så, hur mycket jag än förberett mig på att få det meddelandet, för jag visste ju att det skulle komma, så kunde jag inte föreställa mig att det skulle göra så in i h-vete ont att läsa dom orden…

 

Men jag vill att du ska veta att jag uppriktigt sagt är väldigt glad för din skull. För jag vill ju att du ska vara lycklig, jag vill att du ska vara glad. Det är det enda som spelar någon roll för mig!
Jag hoppas så att han nu är mannen i ditt liv, han med stort M, han du kommer älska över allt annat, i nöd och i lust. För du förtjänar det, du förtjänar att få uppleva det.

 

Och den här gången höll jag ju i alla fall vad jag lovade! Jag lät dig vara ifred på alla sätt och vis. Även om det kliat i fingrarna på mig många gånger! Har haft telefonen uppe ett antal gånger med ditt nummer framme, men aldrig ringt. Har varit på väg att skriva vykort till dig när jag varit iväg och jobbat, men alltid kastat tanken i papperskorgen. Har funderat på att sätta mig i bilen och åka upp igen ett antal gånger, men alltid hejdat mig.
Det känns skönt att jag höll det!

 

Känns lite tråkigt dock att du inte kunde ringa mig som jag bad dig om. För det finns en del saker som jag skulle behöva berätta för dig som är av vikt för dig. Och återigen, jag kan inte ringa dig, jag har ju lovat att inte kontakta dig!

 

Ta hand om dig ♥

 

 

Hemma igen efter ännu en liten utlandstripp. Efter varje gång så intalar jag mig själv att ”det här var den sista”. Men det är någonting som gör att jag helt enkelt inte kan låta bli, spänningen, ovissheten eller adrenalin.
Jag vet faktiskt inte vad det är! Eller så är det kanske precis tvärt om, att det är avsaknaden av något helt annat som får mig att försöka ersätta det med dessa utlandsjobb…!?
Substitut!? Inte en aning…

 

Hur som så var detta ett riktigt glassjobb, en eskort ner till Franska Rivieran, kanonväder och dessutom ledig 3 dagar där. Passade på att åka till Monaco en dag, första gången i mitt liv jag är där, och det var helt sagolikt! Besökte även ett par vingårdar och köpte med mig lite vin hem.

 

Såg att din resa blev inställd. Jag lider med dig och tycker det är tråkigt att du inte kom iväg på din semester. Men jag är glad och tacksam över att ni inte åkte dit! Nästa gång får ni se till att inte ta en muslimsk diktaturstat som resemål.

 

Virus har haft poolspel i innebandyn idag. Som vanligt var dom jätteduktiga och förlorade inte en enda match. Sista slutade dock lika.

 

Lillprinsbus facebook konto blev kapat alt glömde han logga ut hos någon ”kompis”. Som du själv märkt så resulterade det i meddelanden som inte var så roliga. Alla som blev drabbade förstod som tur var att det inte var han som skrivit och lösenord är nu bytt.

 

Saknar dig…
Önskar jag fick se ditt underbara leende igen, att jag fick hålla om dig och känna hur tryggt det känns i din famn, känna hur komplett du gjorde mig. Saknar att få känna din kärlek...

 

Du fattas mig…♥

 

 

 

Haft en ganska stressig men bra dag. Stort jippo på jobbet med allt vad det innebär, TV var dessutom där och filmade det hela.
Virus har haft innebandyträning, Lillprinsbus hockeyträning och jag själv lyckades till och med att åka och träna mellan alla lämningar/hämtningar!

 

Har kommit på en sak som faktiskt är ganska så bra med facebook när det gäller Lillprinsbus.
Han stavar ju ganska dåligt och när han skriver där i så blir ju orden rödmarkerade när han stavat fel.
Så då sitter han där och försöker/rättar till tills orden blir rätt. För han tycker det är lite pinsamt och vill inte att hans kompisar ska se hans stavfel.
Och som han sa själv: ”Pappa det här är jättebra stavträning för mig!”

 

Imorgon lämnas alla köksluckor och innerdörrar in för omlackering och på fredag kommer dom och river ur lilla badrummet. Ska bli skönt att äntligen få det iordninggjort!

 

Nu ska jag packa morgondagens matlådor sen är det dags att sova.

 

Hoppas allt är bra med dig och att du mår bra!
Tänker på dig ♥

 

 

 

Hej fin!

 

Hoppas du haft en bra helg. Min har varit helt ok!
Igår kväll var jag nerbjuden till M & C på grillafton. Var väldigt trevligt och det hela avslutades med ett par omgångar Buzz. Fick dessutom en fint pärlhalsband som lilla M gjort.
Idag har det storhandlats, städats och tvättats. I väntan på att gulliganerna ska komma imorgon.

 

Sista tiden har väl rent känslomässigt varit som en berg och dalbana. Efter det att jag kom hem från min förra resa så blev allt så påtagligt igen. Det närmade sig jul och allt som hände förra året fick jag återuppleva i år igen. Allt spelades upp i mitt huvud gång på gång som någon dålig b-film som stod på repeat.
Din fina pik angående jul slog dessutom som en slägga rakt över fotknölarna. Helt förståligt att du känner så, det skulle antagligen jag också gjort i din situation. Och jag hoppas verkligen att du hade en riktig kanonjul!

 

Sista två veckorna har sakta men säkert gått uppåt igen. Jag har hitta mål att fokusera på, fått mer energi, och känner mig gladare igen. Till och med jobbet har börjat kännas kul igen. Fast där kan jag säga att det ändrar inte mitt beslut om att byta jobb!

 

Saknar dig...♥

PS. Och angående jul så kan jag ju säga att fjolårets(09) julkalender spöade skiten ur årets kalender... :P